Min förlossning

Tänkte faktiskt ta och berätta om hur min förlossning var, när jag ser tillbaka på den känns det bara positivt. Jag tyckte själv att det gick väldigt bra, såklart det gjorde mycket ont. Men det som gjorde det okej var att man visste varför smärtan var där och vad som var nära, vårt barn skulle födas! Meja var beräknad till den 7 augusti, hon föddes 05.42 den 8 augusti.

Kan börja från fredagen för det var då vi åkte in första gången. Under hela graviditeten har jag simmat regelbundet, sista tiden tog jag det väldigt lungt. Men på fredagmorgon mådde jag mycket bra, så jag for och simmade. Efter det var jag väldigt trött och vilade. På kvällen skulle Cissi och Sara till 1906, jag var lite tveksam till att sitta på uteservering. Men när de ringde och sa att de hade sittplatser cyklade jag dit. Efter vi varit där någon timme började jag få ont i magen och kändes bara obehagligt att sitta där. Vi flyttade oss till sofforna men efter någon timme for jag hem, mådde inte alls bra.

När jag kom hem började jag få värkar, vi kopplade tensapparaten och ringde Sunderbyn. De tyckte att vi skulle komma in. När jag kom dit kopplade de CTG för att se hur mina värkar var. Barnmorskan kunde känna barnets huvud med fingret. Men värkarna var inte så kraftiga. Blev hemskickad med insomningtablett och smärtstillande.

På lördag förmiddag gick slemproppen och kom mer under hela dagen. Under lördagen vilade jag men på kvällen började jag få mensvärk. Efter ett tag började det komma värkar igen. Jag ringde Sunderbyn igen. De tyckte jag skulle komma in men jag ville avvakta, kände att jag orkade inte bli hemskickad igen.

Mamma kom förbi och tyckte jag skulle ut och gå för att få igång något (hon trodde inte jag kommit så långt i förlossningarbetet som jag gjort). Jag och Per försökte gå ut, men efter bara 25 meter hade jag så ont så vi fick vända. Jag ringde Sunderbyn igen och barnmorskan sa att jag var välkommen in men varnande mig med att det kunde dröja upp till två veckor innan jag skulle föda.

Vi körde in, Per trodde vi skulle bli hemskickade igen. Under färden i bilen började värkarna dock tillta. Gjorde så otroligt ont och när vi kom till akuten fick Per köra mig i rullstolen, kunde inte gå.

Barnmorskan kopplade CTG igen och värkarna var betydligt starkare. Hon kände på mig och sa sedan lite skämtsamt: Vill ni åka hem eller föda barn? Jag var öppen 4 cm. Då var klockan 02.00. (3 timmar och 42 minuter efter det föddes Meja).

Jag fick ligga i varmt bad, var jätteskönt. Per masserade mig och jag försökte andas igenom värkarna som vi tränat på. När jag kom upp ur badet 03.20 var jag öppen 6 cm. Jag fick börja andas luftgas, nu kom värkarna mycket ofta och det gjorde otroligt ont. Vet inte hur jag ska beskriva det men kändes omänskligt smärtsamt ...typ..

När hon kände på mig nästa gång var jag öppen 7 cm, de började prata om epiduralbedövning. Barnmorskan var inte säker på att jag skulle hinna få den. Narkosläkaren kom iallafall och försökte sticka mig vilket tog sin tid. Vattnet hade inte gått för mig, så de stack hål på hinnorna. Kändes så konstigt när vattnet gick och nu tryckte det på ännu mer. Var så obehagligt med det starka trycket nedåt mellan benen.

Nu gick allting väldigt snabbt, 05.22 var jag öppen 10 cm och fick börja krysta och 20 minuter senare var hon ute. Epiduralen hann aldrig börja verka.

Jag fick henne direkt upp på magen och Per fick klippa navelsträngen. Meja mådde alldeles utmärkt, hon var 47 cm lång och vägde 2645 gram.

Per var ett underbart stöd till mig under hela förlossningen, han masserade mig, stöttade mig och gav mig styrka.